Jag hade inte fattat det förrens nu, Michael Jackson är död. På riktigt, inget skämt.
Och jag gråter för en människa jag inte ens träffat, pratat eller riktigt veta någonting om. Men på nåt sätt, jag vet inte hur, började jag gråta, som en litet barn. Det kändes konstigt, som om jag känt människan hela mitt liv. Jag tycker att jag är så jävla fake! Där sitter hans bröder, systrar, mor och far, hans barn och hans vänner. Personer som älskar Michael för den han är, som verkligen älskar honom, hur känner dom sig? Jag har ingenaning och jag vill inte veta det heller, jag kan inte tänka mig ett liv utan minaföräldrar, mina mor- och farföräldrar, min bror, det går bara inte. Helt omöjligt. Men där satt jag i TV-soffan och storlipar för någon jag aldrig träffat.
Hemskt är det, men jag kunde inte sluta gråta, sluta tänka på honom. Men jag har verkligen ingenaning om vem han var, kommer jag någonsin det? Jag vet inte, men jag hoppas, gud vad jag hoppas! Men jag kommer lyssna på hans musik, det är en sak som är säker, hela livet. Försöka se och lyssna på vad han ville framföra med sina låtar. Vad dom betydde för honom.
Om det går, det vet jag inte. Kommer någon någonsin förstå Michael Jackson? haha, lilla Michael Jackson :') Enligt alla hans vänner och hans släktingar var han, och som jag tror, är han en underbar människa. Han ville något som alla tyckte var omöjligt, han ville förändra världen. Han ville verkligen något, och han gjorde en hel del möjligt. Så nu, Michael Jackson, vad händer härnäst?
Det är frågan utan svar, eller? Men iallafall, min hälsning till Michael Jackson, vet han redan om.
Jag behöver inte skriva ut det på nätet eller något liknande. Jag tror och hoppas på att han redan vet om det. För han är ju Michael Jackson, right? ;)
R.I.P Michael Jackson, du som gjorde det omöjliga möjligt.
Tack ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar